Med bla Marie Richardsson, Peter Gradiner och Masaki Mochizuki.
Beiget. Män och kvinnor i blond page, beige kjol och kavaj.
En flört mellan dans och teater i denna underliga, roliga, vassa och sorgliga tolkning av Botho Strauss' Stor och Liten.
Föreställningen är det närmaste ett konstverk jag kommit på teater på länge. Nog för att alla pjäser är konstverk i sig. Men nu pratar jag om den sorten man med rynkad panna och hand under hakan biter sig i läppen för att få klarhet i. En pjäs fri för tolkningar och så nära en hallucinogen drog man kan komma, utan färgglada hallucinationer. Snarare en diffus dröm i beige och grått. Insatserna går från trovärdiga till riktigt imponerande och är ganska jämt fördelade i den stora ensamblen. Ens individuella humör styr definitivt upplevelsen av denna föreställning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar